En liten chokladfabrik såg dagens ljus i Stockholm i början av 1750-talet. Det var troligen den första i sitt slag i Sverige. Enligt Kongl. Commers-Collegii Resolution av den 13 augusti 1751 tillerkändes Capitain Winding rätten att få "tillreda Makron-Gryn och Schoclade, samt fortsätta et Tvålkokeri efter Venediska sättet". Windings privilegier övertogs 1753 av Ludvig Herpel, en annan tvålkokare. Det var tydligen varken chokladen eller makrongrynen Herpel ville åt, han ville helt enkelt köpa ut Winding som konkurrent i tvålkokeribranschen. Hur den Winding-Herpelska chokladtillverkningen gick till vet man inte men säkert var den helt hantverksmässig.

1753 fick vidare Johan Podolin och 1756 Helena Winkelman hallrättsprivilegier på tillverkning av choklad i Stockholm. I Göteborg hade redan 1745 en portugis vid namn Carvalho ansökt hos manufakturkontoret om tillstånd att få söka sin näring med "Winers, Liqueurers och Chocoladers försäljning" samt att slippa tullavgifter för "de rudematerier hwilka till Chocoladers tilwärkande erfordras". Denna Carvalho bodde då ännu i Lissabon men ville tydligen flytta till sin svenskfödda makas hemland. Hans planer på upprättande av en göteborgsk chokladfabrikation tycks emellertid ha gått i stöpet.

En hel kemisk-teknisk fabrik drev tydligen den Johan Öhman i Stockholm som 1795 fick privilegium på tillverkning av Choclade, Lack, Kork. I Stockholms handelsvägvisare 1789 står en person upptagen som Chocolade-Arbetare och efter 1800 tycks chokladframställningen ha kommit igång lite varstans i landet.